lindaslangtan

Idag har jag klistrat alla foton på fotoark. Skrivit till alla bilderna. Lagt i plastfickor. Sorterat och checkat av att alla papper är okej. Nu saknas bara underskrifter på ett intyg samt på fotona. R ringer vår kontakt imorn och så hoppas vi att hon kan skriva under i veckan. Sen är det klart, iväg, skickat och jag kommer nog känna en enorm lättnad. Har svårt att slappna av innan allt är iväg. Kontrollfreak. Ja. Tyvärr.

Här sitter jag med blöta kinder. Men med ett varmt hjärta. Har tittat på torsdagens Drömmen om ett barn. Dessa fantastiska människor som delar med sig av sina historier. Så starkt och fint. Så skönt att få känna igen sig. Förstå att man inte är ensam. Se att andra tänker och känner som jag. Tårarna trillar både av glädje och sorg.

Då är alla papper snart iväg. Korten kom med posten idag. Ska fixa det allra sista i helgen, förhoppningsvis få sista underskriften på måndag och sen bums på lådan. Off you go. Ska bli så underbart när allt är iväg. Har varit lite mer fix och trix än vad jag trodde. Min förhoppning var ju att allt redan skulle vart postat. Men snart så. Börjar kännas verkligt men ändå oerhört overkligt om ni förstår.

Då har vi fått riktigt bra ordning på alla papper. Intyg sorterade. Kopior vidimerade. Mappar ordningställda. Ordning och reda. Och det känns väldigt skönt. Nu kör vi en röjardag och sen fotar vi de foton som efterfrågas. Nytt föräldraintyg är på väg med posten. Tack snälla hjälpsamma människor som vill oss så väl i allt detta. Nu är pappershögen snart på väg. På väg till Ryssland. På väg till vårt barn. Jag bubblar över av alla känslor.

Idag träffade R psykologen. Imorn är det min tur. Sedan har vi förhoppningsvis ett intyg på att vi är lämpliga som föräldrar. Eller inte. Känner mig ganska psyko just nu. Svar från BFA angående intyget om genomförd föräldrautbildning kom idag. De kunde försöka övertyga Ryssland om att kopior räcker. Mer kan de inte göra. Förstår ju det. Blir så arg på min slarvighet. Jag brukar faktiskt ha riktig ordning. Men inte när det gäller allt det här. Jag förstår inte varför. Har mailat de som höll vår utbildning. Hoppas på att de kan skriva ett nytt intyg. Imorn efter jobb och psykolog så ska jag ta tag i det där så kallade kontoret på köksbordet. Nu jäklar. Psyko eller inte.

Fick ett meddelande. Ett meddelande från I. Hon är inlagd. Ny blödning. Hon hoppas nå vecka 24 men läget är ovisst. Vilken resa livet bjuder på. Tänker på er I och C. Er älskade, efterlängtade lilla skatt måste få komma till er. Ni är verkligen värda det.

Tiden går. Jag surfar mest med mobilen. Blir inga blogginlägg den vägen. Men jag läser andra bloggar om adoption. Mycket och ofta. Hemma hos oss ser köksbordet ut som ett kontor. Papper överallt. Tycker det här papperssamlandet är riktigt jobbigt. Får liksom ingen struktur. Blir bara nervös, orolig, rädd. R är den som får strukturera mig. Mig och mina känslor. De där känslorna har liksom satt sig på utsidan på mig just nu. Har inte kontroll alls. Vi saknar ett intyg från föräldrautbildningen. Kan inte minnas att vi nånsin haft något. Men handläggaren har en kopia så uppenbarligen har vi haft ett. Vi ska skicka in orginalet. Inte så lätt då vi inte hittar det. Grät en hel kväll över detta. Riktiga panikkänslor. Ska ringa BFA och fråga hur vi går tillväga. Borde väl gå att lösa. Eller... I veckan ska vi träffa psykologen och vår adoptionsutredare. Min förhoppning är att det mesta ska vara klart när veckan är slut. Kanske att vi kan ta de där fotona nästa helg. De ger mig också en klump i magen. Det där barnrummet är så lite barnrum det bara kan bli. Mer förråd. Ett väldigt stökigt, smutsigt sådant. Och nu ska det fotas.