lindaslangtan

 Vi har verkligen mysiga dagar tillsammans. Njuter för fullt! Idag var vi på öppna förskolan i en grupp för adopterade. Jättemysigt! Det får nog bli vår onsdagsaktivtet. Igår var jag och vännen I på sångstund. Vi har kämpat länge både I och jag för att få våra små. Men till slut kom de till oss om än på olika sätt. Lite smått fantastiskt tyckte vi när vi satt och fikade efter sången. Där satt vi tillsammans med Oliver och lille L bland kladdiga bananskal, russin och barnmatsburkar och tyckte vi hade "the time of our lifes". Tänk om vi vetat att det skulle sluta så här lyckligt då när man var helt uppfylld av läkarbesök, sprutor, tårar, föräldrautbildningar och papperssamlande? Men jag lovar - det var värt varenda tår!

Dagarna flyter på. Vi har börjat få lite rutin på mat och sömn. R och jag turas om att duscha. Klä på oss. Sånt där som var självklart att få tid till innan. Nu är det lyx om sminket hinner på och räddaren i nöden är torrschampo! Men vi njuter. Och förundras. Studerar vår lille kille och försöker förstå att han är vår. Idag kunde han hämta både bil, boll och mjukiskaninen när vi bad honom. Stora saker i vårt liv just nu!

23 december
Äntligen dags! Efter några intensiva veckor är vi äntligen på väg. När alla förbereder sitt julfirande som bäst reser vi iväg. Lite jul har vi dock fått med mina föräldrar och mormor den 22 december. Sista julfirandet utan Oliver.
Vi flyger Landvetter-Arlanda, Arlanda-St Petersburg. Natascha möter oss på flygplatsen. Sista resan utbrister hon. Ja, sista resan! Helt ofattbart. I packningen ligger kläder till Oliver. En liten tandborste. Bamsetandkräm. Vad vi längtar! Sover en natt på flygplatshotellet.
24 december
Julafton... Flyger St Petersburg-Archangelsk. I Archangelsk bokar vi ett hotell över dagen då vi har ca 7 timmars väntetid i ett iskallt Archangelsk innan planet går... Går ut och köper en nalle och lite klossar, i vår nervösa iver glömde vi Olivers kanin och leksaker hemma på köksbordet... Äter en pizza och dricker chaite på ett kafé som vi gillar. 18.30 hämtas vi och körs till flygplatsen. Går på det lilla planet och landar i ett kallt Kotlas. Anastacia kör oss till hotellet. Samma rum som vi hade på vår första resa hit. Vi slutar där vi började;)
25 december
Besöker barnhemmet. Själva den här gången, då S & M åker tåg och kommer senare. Oliver är lugnare nu. Allt känns väldigt bra och han är bara så fin! På kvällen går vi till det lilla torget där årets julgran ska tändas, och stadens symbol (?) en katt ska uppträda. Kallt men ganska mysigt!
26 december
Besöker barnhemmet på morgonen, den här gången är S & M med och vi träffar alla barnen tillsammans. De är mer uppspelta nu. Mycket barn, många vuxna och många leksaker! Vinkar hejdå efter ett par timmars lek och säger ses imorgon. Ses imorgon. Herregud. Ja, det är sant. Imorgon blir han vår på riktigt. Älskade barn.
27 december
05.40 är vi på barnhemmet. Vi väntar i trappuppgången. Först kommer vår Oliver med en personal. Klädd i overallen och mössan som vi lämnade på resa 2. Allt är för stort och lillplutten syns knappast bakom alla kläder. Mycket känslor. Personalen räcker över honom till oss, han är vår! Sedan kommer ännu en personal med barnen till S & M. Nu är det dags, vi packar in oss i bilarna och åker till flygplatsen. Oliver blir lite ledsen en kort stund när bilen rullar iväg men lugnar sig snabbt. Vi flyger till Archangelsk. Han är hur snäll som helst hela flygresan. Somnar de sista fem minuterna innan landning. I Archangelsk hämtas vi och körs till hotellet. Vi delar rum med S & M då vi bara ska ha det ett par timmar. Oliver är så lugn och go. Busar lite. Skrattar lite. Äter lite. Efter någon timme tar vi på honom och går till ett café, R bär honom och han somnar i R´s famn. På cafét sover han hela tiden, vi sitter och tittar på honom och förundras, vårt barn. Innan vi körs till flygplatsen tar Dimitry med oss och hämtar barnens pass. Flygresan till St Petersburg går toppen. Natascha möter oss och kör oss till hotellet. Vi busar en stund, äter lite yoggi och kex som vi har mes oss och somnar gott.
28 december
Vaknar vid åtta. Lilleman skiner som en sol. R ska hämtas och åka till konsulatet. Jag och Oliver äter yoggi och busar på hotellrummet. Får på oss lite kläder och borstar tänderna. När R kommer tillbaka med Olivers visum går vi ner i restaurangen. Vi beställer barnportion med pommes frites till Oliver men det gillas inte. Han smakar lite av våra smörgåsar istället och äter en chokladkaka med god aptit. Tillbaka på rummet busar vi ett par timmar innan vi packar ihop oss och lämnar rummet. Vi säter oss i fåtöljer i lobbyn och väntar på Natacha, Oliver somnar i min famn. Vi kommer i god tid till flygplatsen tillsammans med S & M. Vi checkar in och allt går bra tills vi kommer till passkontrollen. S & M tar varsitt barn och står i kön före oss. När det är deras tur blir det tvärstopp. Det rings dit personal och det bläddras i passen. Vi alla blir svettigare och svettigare, vad händer? S & M leds iväg av en tulltjänsteman som vill se alla deras papper (vi har fått en rejäl bunt av Dimitry). De står vid sidan av kön och de läser pappren noga, till slut får de godkänt och får komma igenom. När det blir vår tur vill de såklart se våra papper ocks. Grejen är bara den att vi har checkat in dem... Tulltjänstemannen är väldigt butter och menar att utan papper släpper han inte igenom oss. VI får gå till incheckningen igen och får hjälp med att leta upp väskan, bagagebandet backas och vi får fram våra papper. VI leds in på ett litet kontor och pappren gås igenom noggrant men till slut är vi igenom och kan möta S & M på andra sidan. Vilken pärs. Nu vill vi bara härifrån, mot Sverige och Stckholm. Men så lätt ska det inte gå, planet har ett tekniskt fel och efter mycket strul lyfter vi till slut 7 timmar försenade. Det innebär att vi missar flyget till Göteborg och får ta en extra hotellnatt i Stockholm. Som tur är har vi världens underbaraste barn som bara skrattar och är glad.
29 december
Äntlugen på flyget mot Göteborg. När vi kommer ner i rulltrappan i ankomsthallen står vår familj där. Tårarna trillar och inga är lyckligare än vi. Vi är äntligen en familj. Föräldrar efter år av längtan, sorg och besvikelse. Föräldrar till underbara, fantastiska Oliver. Åh vad vi älskar honom och tänk att just du blev vår. Vår guldklimp. Vårt barn.

Lite sent men tiden har bara flygit iväg. Men här kommer en sammanfattning av resa 2 till Ryssland och vår Oliver. Vi åkte den 12 november från Landvetter och landade i St Petersburg. Där hade vi en hotellnatt på "Holiday Inn". 
13 november
Vi blir upphämtade av vår tolk Natascha. VI åker till sjukhuset i St Petersburg för dagens läkarundersökningar. Vi går in på ett kontor där två andra blivande adoptivfamiljer från Italien och Nya Zealand också sitter. VI får fylla i ett frågeformulär sedan är det dags för blodprov, lungröntgen, ekg, psykolog, blodtryck. Allt går snabbt och smidigt. Efteråt får vi te och choklad på kontoret då vi inte fått äta någon frukost före alla undersökningar. Allt som allt tar det kanske två timmar. Dagen spenderar vi sedan i St Petersburg, ser vinterpalatset och lite annat.
14 november
Dags för den långa tågresan till Kotlas. Hämtas 8.15 av Natascha och körs till tågstationen. Tåget är gammalt och enligt mig ganska ofräscht... Liten kupé... Ingen toppenresa direkt...
15 november
9.20 är vi framme i Kotlas. Anastacia hämtar oss och kör oss till hotellet. En välbehövlig dusch och man känner sig lite mer som en människa igen! På eftermiddagen får vi åka till barnhemmet och träffa vår lille kille. Vi har hela tiden sällskap av S & M från Stockholm som hälsar på sina barn. Oliver är ganska energisk. Växlar snabbt mellan leksakerna och visar tydligt vad han vill. Men det är underbart att träffa honom igen! Vi får tillbaka kaninen och fotoalbumet som vi lämnade kvar åt honom vid förra besöket. Vi överlämnar kläder till barnhemmet. På kvällen äter vi pizza med S & M.
16 november
Besöker barnhemmet på morgonen. Leker med Oliver, han gillar när man sjunger för honom. Det kommer en "policeman" och observerar oss under ca 20 minuter, hon ska sedan vara med i domstolen. Vi får ett passfoto på Olivers biologiska mamma och får ställa lite mer frågor till personalen. Tillbaka på hotellrummet översätter vi vårt tal som vi ska hålla i domstolen till engelska.
17 november
Sovmorgon. Packar. Käkar lunch. Handlar lite mat till tågresan. Anastacia hämtar oss på eftermiddagen och kör oss till tåget. 19 h tåg väntar...
18 november
"Vilodag". Hämtas på tågstationen i Archangelsk och körs till hotellet "Pur Navolok". Dimitry ringer på kvällen och talar om att vi blir upphämtade 11.20 morgonen därpå för att träna inför domstol.
19 november
Körs till Sergeis kontor. Där får vi träffa Marina som talar svenska, hon ska vara vår tolk i domstolen. Vi går igenom domstolsprocessen och får läsa upp vårt tal. Sergei går igenom vår pappershög, alla papper vi samlat till Ryssland. Det är en tjock hög... Allt som allt tar det ca 1,5 timma. På kvällen tränar vi vårt tal. Nu börjar vi bli ganska nervösa. Pratar en del med S & M och får lite tips och stöd av varandra.
20 november
Nervösa... Dags för domstol... Hämtas 9.30. Förs in i ett litet rum. Det är jag, R, Marina, Sergei, Poliskvinnan från barnhemmet, åklagare, sekreterare och domare. Allt är väldigt formellt men det går bra. När beslutet läses upp att vi är godkända som föräldrar trillar tårarna. Äntligen!
På kvällen firar vi med champagne tillsammans med S & M som också blivit godkända.
21 november
Flyger hem till Sverige igen. Lättade, lyckliga och med en klump av längtan efter Oliver i magen. Men nu är det inte långt kvar!