En vårmorgon...
En lång promenad. Fågelkvitter och sol. Rosiga kinder. Som jag har väntat på våren. Du kom efter promenaden. 20 kilo lättare. Bräcklig men ändå levande. Tre klänningar på armen som jag förhoppningsvis kan låna till någon av vårens fester. Klänningar som du inte längre kan ha. Hoppas att resan till solen kommer stärka dig. Ge dig lite brunbrända ben och mera krafter. Krafter till att bli helt frisk. Du måste bli frisk. Livet kan inte vara så orättvist mot oss båda. Tänk att Längtan kan vara så mycket och så olika. Men ändå så stark.
Kommentarer
Postat av: itsallvintage
ååå du skriver fint om det jobbiga och fina. och jag hoppas så för er, och känner igen mig så... /Annika
Trackback
