lindaslangtan

Fick reda på att en vän blivit gravid. Spontant. Efter ivf. Missfall. Fler ivf. De hade bestämt sig för ett barnlöst liv. Och helt plötsligt är mensen sen. Ett test. Ett plus. Mirakel. Detta är en vän som jag lärt känna genom ivf-forum. Ingen nära vän. Men en person som förstår hur det är. Vill inte vara missunsam men det är jag. Mirakel. Varför inte jag. Världen känns så orättvis just nu. Vet att bättre dagar kommer. Men just nu är livet hårt. Tyvärr är det vår verklighet.

R´s syster och sambo var här. Med sin nyfödda lilla tjej. Underbar. Såklart. Vi fick frågan om vi ville vara gudföräldrar. Klart vi vill. Mitt fjärde gudbarn. R´s tredje. Glada att våra vänner ger oss förtroendet. Stolta. Men är det för att vi kämpar så hårt. Kämpar så hårt med att få ett eget barn som vi får vara gudföräldrar. Medlidsamhet? Tänk den dagen vi får fråga våra vänner om de vill vara gudföräldrar. Åt vårt barn. Åh vad jag längtar.

Vet inte när vi bråkade sist. Jag och R. Minns inte. Är alltid vänner. Tycker för det mesta lika. Kanske därför som minsta tjafs blir så jobbigt. Gör ett hål i hjärtat. Vet att det är helt normalt att vara osams. Men jag är inte van. Vill inte heller vara van. Inget stort alls egentligen. Bara tjafs. Jag blir arg. Ledsen. Kan liksom inte bli glad igen. Vill bli glad. Vill skoja. Skratta. Kramas. Precis som vanligt. Men humöret vill inte som jag vill. Det där hålet i hjärtat finns kvar. Tårarna bränner bakom ögonlocken. Småtjafs med R sutar med konflikt med mig själv. Om mitt humör. Det dåliga humöret mot det goda. Glada Linda kom tillbaka.

Härliga dagar i Frankrike. Sol. Bad. Rosé. Mys. Världens bästa föräldrar. Hade blivit världens bästa mormor och morfar. Bygga sandslott. Köpa glass. Vet att de längtar. Lika mycket som vi. Om några år är det vår tur att bygga sandslott på stranden. Måste bara vänta. Lite till.