lindaslangtan

Vet inte när vi bråkade sist. Jag och R. Minns inte. Är alltid vänner. Tycker för det mesta lika. Kanske därför som minsta tjafs blir så jobbigt. Gör ett hål i hjärtat. Vet att det är helt normalt att vara osams. Men jag är inte van. Vill inte heller vara van. Inget stort alls egentligen. Bara tjafs. Jag blir arg. Ledsen. Kan liksom inte bli glad igen. Vill bli glad. Vill skoja. Skratta. Kramas. Precis som vanligt. Men humöret vill inte som jag vill. Det där hålet i hjärtat finns kvar. Tårarna bränner bakom ögonlocken. Småtjafs med R sutar med konflikt med mig själv. Om mitt humör. Det dåliga humöret mot det goda. Glada Linda kom tillbaka.