Traditioner...
Jul. Påsk. Midsommar. Det är då det värker extra i hjärtat. Det är då Längtan känns som mest. Det är då som vi skulle firat tillsammans med er och era barn. Bundit kransar. Plockat blommor. Torkat kladdiga jordgubbsfingrar. Dansat små grodorna. Vi vet att vi är så välkomna att vara med er och era guldklimpar. Men det är svårt. Värken blir så stark då. Lättare att ta ett steg tillbaka. Hitta andra sätt att fira. Andra personer att fira med. Vet att vi får en underbar midsommar trots Längtan. Sill. Potatis. Jordgubbar. Släkt. Kärlek. Skratt. Musik. Men trots det känns hålet i hjärtat extra stort vid dessa tillfällen. Jag låter det få värka. Tids nog har vi vår guldklimp och då är Längtan värd all väntan, värk och tomhet.
Kommentarer
Postat av: TeachGirl
Fint skrivet! Jag känner igen mig så väl. Bävar lite för årets midsommarfirande, det kommer att finnas en liten ettåring med i år för första gången...
Trackback