Våndas...
Vänta. Våndas. Känna efter. Hoppas. Gråta. Jag går sönder. Hatar denna ovisshet. Samtidigt är det en skräck att lämna ovissheten. Då finns risken att kastas tillbaks till ruta ett igen. Så liten och maktlös man är i allt detta. Måste lita på kroppen. Hur lätt nu det är efter alla misslyckanden.
Kommentarer
Trackback
