Ett besök...
Ett besök hos doktorn är inplanerat. Nästa onsdag. Hoppas att det leder till lite tabletter att knapra. Känns ialla fall bra att komma dit. Göra något.
Idag har vi lagt schema. Herregud. Kaos. Minuter hit. Minuter dit. Idrottshallar som är dubbelbokade. Ta mig härifrån!!!
Imorn fyller R år. 34. Firas med familj och smörgåstårta. I all enkelhet. Idag firar vi 2-årog bröllopsdag. Det blev en promenad till kyrkan där vi sa Ja. Vi firar med middag till helgen. Mysigare så. L hjärta R.
Där allt började...
Efter mailet om det tröga läget i Sydkorea fick jag lite smått panik. Slog ett nummer. Numret till doktorn som tog emot oss. Tog emot oss för sisådär sex år sedan. Då när allt började. Då när vi tänkte bilda familj. Familj som vi fortfarande inte bildat. Den där doktorn är snäll. Han brukar se på mig med ett leende. Klappa mig på axeln och säga något lugnande. Tyvärr svarade han inte nu. Imorn gör jag ett nytt försök. Jag hoppas att nästa försök ger oss pergotime. Har testat det förr. Då när allt började. Men vill testa igen. Nu. Snälla doktorn det kan jag väl få?
Snart helg...
Kort vecka. Fredag imorn. Gottgottigottgott. Klassrummet är iordningställt. Första skoldagen så gott som planerad. Föreläsningar avverkade. Imorgon väntar schema-läggning. Kan bli ett kapitel för sig. Hua. Men som sagt det är ialla fall fredag!
Fick mail från AC igår. Just nu går det trögt i adoptionskön till Sydkorea. Väldigt trögt. Något om utresetillstånd och dåliga återrapporteringar. Fick en klump i magen. Tårar i ögonen. Nej!!! Får inte ta längre tid nu. Orkar inte vänta mer. Vill inte vänta mer. Fan. Skit. Kan väl som sagt lossna. Men det kan också bli totalstopp. Vad gör vi då? Byter land? Byter förmedling? Väntar? Måste jag vänta mer så dör jag.
Jobbångest...
Lite ångest börjar smyga sig på. Näst sista semesterdagen. Sedan allvar. Statusuppdateringar på fb om "tillbaka till verkligheten", "skönt med rutiner igen". Jag håller inte med. Vill ha overklighet och orutiner ett bra tag till. Älskar ledighet. Men man får inte alltid som man vill. På onsdag blir det verklighet varken jag vill eller inte. Nytt klassrum. Nya barn Nya föräldrar. Nervös. Ja, faktiskt. Jag är nervös. Klarar jag det här. Med ens blev det krångligt att vara lärare. Ansvar. Kunskap. Papper. Vissa stunder tänker jag att ett jobb på ICA hade vart najs. Jobba 7-16. Blippa varor. 335 kronor tack. Var det bra så? 16.00 går man hem och ägnar inte jobbet en tanke. Men nu är jag lärare. Vet att jag stundtals älskar det men ibland, som nu känns det närapå övermäktigt. Men med en klapp på axeln, en spark i rumpan så ska det nog gå.
Läser på fb om sommarens statusuppdateringar. Allt är så mysigt, soligt, glittrigt, fint och bara bäst. "Facebook-mysigt" brukar en vän ironiskt säga. Min sommar har oxå varit härlig. Underbar. Fantastisk. Men det finns baksidor också. Men det är det inga statusar som skvallrar om. Nä, ska inte grotta ner mig i det mer. Men ibland blir jag gaaaaaalen på alla mysiga fb-inlägg!!! Fast jag har ju ett val, läs inte. Just det, sluta irritera dig och sluta läs. Punkt. Slut.
Nu står R i köket och lagar finmat till mig. Ja, han kallar det så och jag får inte kika. Luktar gott gör det ialla fall. Ett glas vin har han erbjudit mig. Men tack men nej tack. Fick nog i torsdags. Verkligen nog. 30-åriga damer på galej. Började bra slutade dåligt. Nu blir det vatten ett par dagar. Tills på fredag. Då blir det galej igen:)
