lindaslangtan

Jag som brukar gilla att vara ensam då och då. Ser fram emot R´s herrmiddagar och en kväll med "egenmys". Just idag känns det dock inte lika mysigt som vanligt. En svag känsla av ensamhet. Vet inte varför. Speciellt stark är den inte men det finns där. Alla andra är ute på roligheter känns det som. Sant också. Vet inte hur alla lyckats pricka samma helg. Som sagt R på herrmiddag. Bästa vännen på Kanarieöarna. Å i Göteborg. I är i fjällen. Mamma och pappa på fest. Jag hemma. Men, nej det går ingen nöd på mig. Ett glas rött. Hemmagjord pestopizza. Chips. Dip. Melodifestival. En gosig katt. Ett gäng tidningar. SKa ta vara på min myskväll. Helgerna framöver ska jag fixa lite partaj. Då är det min tur. Så det så.

Jag är här. Men mest på jobbet. Känns som man aldrig haft lov så fort det drar igång. Min klass. Min jobbiga men så härliga klass. Nu tar vi helg. R ska på herrmiddag. Jag ska mysa. Så skönt.

Så underbart skönt att vara ledig. Sova så länge man vill. Äta långsam frukost. Dricka kaffe. Läsa tidningen. Kolla bloggar. Sedan sätta fart på dagen. När man själv vill.

Surfar runt en del nu när jag är ledig. Har mina ivf-bloggar som jag följer. Inte ofta jag kommenterar men jag läser med spänning. Det är underbart att så många delar med sig av sin resa. Det gör att man känner sig mindre ensam. Ingen som varit på den här resan vet hur det känns. All denna väntan. Stress. Behandlingar. Hopp. Förtvivlan. Glädje. Sorg. Vilken jäkla cirkus rent ut sagt. En cirkus som vi inte själva valt att köpa biljetter till. Vi har liksom bara blivit tvingade att vara med i föreställningen. Som huvudpersoner. Skitföreställning. Publiken är all släkt och vänner. Personer som gör sitt bästa för att förstå men som emellanåt kläcker ur sig kommentarer som borrar in sig som knivar i hjärtat. Som sagt har man inte vart huvudperson på cirkusen så vet man inte hur det känns. Kommentarer som vi hör nu när vi så sakteliga närmar oss adoption är ni ska se att så fort ni skickat era papper är ni gravida. Då har ni slappnat aaaaav. Blir så arg. Ledsen. Frustrerad. Men ger mig inte in i diskussionen. Ingen idé.

På fredag ska vännerna P och P komma. Vi läste till lärare ihop och har haft massa skoj. Nu träffas vi inte lika ofta längre. Men när vi ses är det alltid lika kul. Nu ringde P. Hade det på känn. Ändå känns det lika jobbigt varje gång. Lika jobbigt när ännu en vän berättar att det är dags igen. Dags för nummer två. Vill glädjas men det är svårt. Nästan omöjligt. Hon vet allt om vår Längtan. Antagligen känns det jobbigt öven för henne att berätta för mig. Berätta om deras glädje. Ännu en gång. Vill inte att det ska vara jobbigt att berätta för mig. Men jag förstår att det är det. De vill inte på något sätt såra. Vet ju hur gärna vi vill. Ses på fredag ska vi såklart göra ändå. Men jag ser inte fram emot det med samma glädje längre. Avundsjukan ligger och lurar.

Dags för ännu en omgång zonterapi om ett par timmar. Tänk om det kunde ge resultat. Just nu känns det mest som att det kostar pengar. Hur länge ska man ge det en chans? Någon annan som provat och som det gått vägen för? Behöver positiva tankar.

Just nu gör vi inte så mycket med vår Längtan. Innan adoptionen kan rulla vidare måste vi vart gifta i tre år. Ungefär ett och ett halvt år kvar. Vi har bestämt oss för Sydkorea. Det känns bra allting kring adoptionen. Allt förutom att det ska gå så fruktansvärt långsamt. Allt med vår Längtan går alldeles för långsamt. Jag skulle kunna tänka mig att göra ännu en IVF. Tror jag. Har inte pratat med R om det. Han känns ganska färdig med den biten. Han tänker även mer ekonomiskt än vad jag gör. Vet inte heller hur jag skulle känna mig efter ännu ett misslyckande. Samtidigt är Längtan så stark. Tänk om ännu ett försök skulle leda oss hela vägen fram. Tänk om inte alla "om" hade funnits...

Idag är det alla hjärtans dag och jag har sportlov. Lyxigt! Sovmorgon, kall men solig morgonpromenad, lunch med R, lite shopping, besök hos mamma och pappa och nu myskväll. Senare i veckan blir det sushi-lunch, zonterapi, bio och lite festligheter med P och P. Blir en bra vecka! Ska försöka vila och ha det skönt också, har alldeles för lätt att planera upp mina dagar med massa måsten. Soffa och bok är inte helt fel, faktiskt.

Oj, oj vad tiden går. Rusar. Den här bloggen får inte alls den tiden den skulle behöva. Fullt upp med jobb. Har i och för sig känts ganska bra sista tiden. Kontroll. Struktur. Stressigt men ändå kontroll. Min goa klass. Härlig kollega också.