Tillbaka till verkligheten...
Då var det dags för att ladda för jobb. Känns sådär. Alltid lite segt efter en lång ledighet. Men vet att det blir bra när man väl kört igång. Ska komma igång ordentligt med träning och bra mat också. Nu kör vi!
Ha fortfarande inte ringt zonterapeuten. Känns som en besvikelse. Hon som tror på oss. Och vi bara misslyckas. Vet att jag inte ska känna så. Det är ju trots allt värst för oss. Men det känns som att vi på köpet gör alla i vår närhet besvikna också. Var hos R´s syster med familj igår. Vi och svärföräldrarna. Deras dotter är sju månader. De är så klart lyckligare än någonsin. Svärföräldrarna är lyckligare än någonsin. Jag känner ett uns av avundsjuka. Hemskt men sant. Jaja, borde vara van. Men vänjer man sig någon gång?
Kommentarer
Trackback
