07.45 till 19.45...
Åkte hemifrån 07.45 i morse. En arbetsdag, en föreläsning, ett träningspass och tolv timmar senare är jag hemma igen. Packa upp träningsväskan. Diska. Tömma kattlådan. Duscha. Fixa kvällsmat. Landa i soffan. Puh, är det det här som kallas livet? Har tänkt så ganska ofta sista tiden. Tiden som går är mitt liv. Gör jag det bästa av det? Slösar jag bord det? Träffar jag människorna jag vill? Jobbiga tankar. Just nu känns livet mer än någonsin som en transportsträcka. Det är inte lätt att hantera det annorlunda. Vi vågar knappt boka in någonting. Samtalet kan ju komma. Men när? Dagarna som går är ju livet. Livet står just nu på paus. Men jag får inte igen dessa förlorade dagar. Veckor. År. Ålderskris? Njaa, kanske.
Till helgen kommer kusin och K på middag och vin. Nästa helg blir det party med vänner. Lite skoj vågar vi planera in i alla fall på denna transportsträcka som aldrig tycks ta slut.
Kommentarer
Postat av: Maria
Känner precis som du just nu...
Trackback
