lindaslangtan

Ett munsår har slagit sig till ro. Svider. Stramar. Varar. Blöder. Jag smörjer och smörjer men det är fortfarande lika svårt att öppna munnen. Ett leende är näst intill omöjligt. Jo, jag tycker nog allt lite synd om mig idag. Det är en sådan dag. Vaknar med munsår. Ryggont. Mens. Röja i husets alla vrår står på schemat. R röjer och jag mer vardagsplockar. Får bli så idag. Vissa dagar är jag så tömd på energi. Kan det vara så att väntan på det där magiska telefonsamtalet stjäl energi. Mer energi än vad jag inser? Kan vara så. Idag är det så.