lindaslangtan

Igår var det äntligen fredag. R skulle på konferens, läs fest med jobbet. Jag hade i mitt stilla sinne tänkt att spendera kvällen med mat och ett glas vin hos mina kära föräldrar. Men efter en jobbdag som blev lite längre än vad jag önskat och storhandling var jag helt slut. Planen var att träna men den ändrade jag till promenad. En kall men skön promenad var vad jag orkade innan jag kraschlandade i soffan. Och så kommer mitt dåliga samvete som ett brev på posten. Har ju funderat en del över livet det sista. Dagarna som går och aldrig kommer tillbaka är ju livet. Vill ju umgås. Men orkar inte. Som igår, hade ju vart supermysigt att vara med mamma och pappa men nu blev det en kväll i ensamhet istället. Självvalt. Skönt. Men samvetet gnager. Jag vill så gärna vara alla andra till lags. Är medveten om det men vet inte riktigt hur jag ska jobba bort det. Framförallt undrar jag vart min energi har tagit vägen. Jag som brukar vilja hitta på saker. Jag som alltid har orkat allt och lite till. Jag är helt slut. Vad händer?