lindaslangtan

Äntligen helg! Veckorna går snabbt. Inte mig emot för det betyder att resa nummer två till Oliver närmar sig. Känns konstigt att inte ha några papper att fixa med för tillfället. Men jäkligt skönt. Hoppas att alla papper är okej, BFA borde ha börjat titta igenom dem nu. 

I helgen blir det kräftskiva. Och hemmafix. Och Oliverfix. Just nu är R på väg hem efter en natt borta med jobbet. Jag slappar med ett glas vin och en kladdkaka i ugnen. Nästa helg är det min tur att åka på äventyr. Till Köpenhamn med bästa vännen M. Ska bli så mysigt. Shoppa. Äta gott. Dricka drinkar. Partaja lite. Och prata massa. Tjejhelger är mysiga grejjer. 

Planerar med en kollega. Ska vi ta föräldramötet i januari istället för som vanligt i början av höstterminen? Ja men visst. Fast jag kanske inte är här då. Jag kanske är mamma-ledig. Jisses vilken konstig känsla. Jag mammaledig. Nu är det min tur! Här hemma vill jag göra ordning Olivers rum. Och vårt sovrum. Och vårt badrum. Helt plötsligt finns det en mening med att orka renovera lite till. Nu funkar det inte att ha en halvdan dusch i källaren. Ett sovrum som är sådär. Ett barnrum som är tomt. Men det är ett gammalt hus. Renoveringen blir lätt ett litet större projekt än bara färg och tapeter. Men det kommer bli bra. Jag börjar med att röja ur en byrå så jag kan lägga Olivers kläder någonstans. För mamma och jag har shoppat barnkläder. Inte barnkläder till någon annan. Utan kläder till mitt och R´s barn. Jisses är bara förnamnet.

Oj vad vi har stressat i veckan. Har slussats mellan läkarbesök, socialsekreterare, psykolog, lönekontor och gud vet allt. Däremellan försöker vi sköta våra jobb. Men i lördags blev vi klara! Klara med våra papper inför andra resan. Nu känns det som att vi gjort allt vi kan så snabbt vi bara kunde. Vi hoppas att det gör att resedatum till resa två går snabbt. För vi längtar. Längtar efter Oliver. Vädligt, väldigt mycket.

Dag 4

Vi blir hämtade klockan nio på hotellet av Anastacia. S och M är också med oss, vi har samma besökstid på barnhemmet. Vi blir åter igen placerade vi bordet och stolarna på kontoret och bjuds på te. Personalen försvinner iväg för att hämta barnen och efter en liten stund kommer våra barn gåendes in genom dörren. Våra underbara barn. Tänk att denne lille kille ska bli vår.Vi får leka med Oliver i ungefär 1,5 timme. Idag är han lite piggare och lite mindre snuvig. Han gillar den röda bollen och han kramar kaninen vi haft med oss till honom. Han tittar (eller mest skrynklar!) sidorna i fotoalbumet som vi också har med oss. Vid elva blir vi körda tillbaka till hotellet. Vi äter pasta med kyckling på cafét med wifi. Halv fyra hämtar Anastacia oss igen, vi ska få träffa Oliver för sista gången den här resan. Vi leker vidare med bollen och kaninen och däremellan ger han oss några high fives! Vi får också lov att tillsammans med S och M gå ner och fota där barnen äter och sover. När vi kommer in på Olivers "avdelning" så har de en liten samling och fröken har vår gosekanin i knät! Det känns skönt att se att det finns gott om leksaker och att de får sova i mjuka sängar. Det gör det lite lättare att vinka till honom en sista gång innan det är dags att åka. På kvällen går vi och äter kycklingrätten på restaurangen igen sedan somnar vi tidigt.

 

Dag 5

Vi hämtas 05.55 och blir körda till flygplatsen i Kotlas. Där frågar Anastacia oss om vi kan hjälpa barnhemspersonalen med ett barn under flygresan. De ska flyga med tre barn som ska till sina nya familjer men de är bara två personal. Självklart hjälper vi till. Barnen är så tysta och lugna och lilla D sover hela resan i R´s knä. I Arkhangelsk blir vi mötta av Dimitry som vi överlämnar papper till som vi skrivit under på barnhemmet. Sedan blir det en dag av mycket väntan och flygresor. Arkhangelsk - Moskwa. Moskwa - Stockholm. Stockholm - Borås. Väldigt trötta. Väldigt lyckliga landar vi slutligen hemma. Hemma hos L, R och Oliver. Vi ska bli en familj! Vad vi längtar!

Nu är vi hemma igen. Hemma efter vår livs resa. Vår lille Oliver är det bästa som någonsin hänt oss, han är alldeles underbar!!! Känslan när vi satt i rummet på barnhemmet och väntade. När vi hör små barnsteg utanför dörren och plötsligt står han där. Vår kille. Den känslan går knappt att beskriva, hjärtat liksom svämmade över. Då jag själv lusläser andra adoptionsbloggar och försöker ta till mig alla tips så ska jag försöka skriva ner hur vår resa gick till dag för dag. Kanske kan det vara någon till hjälp. www.elefantgraviditet.blogg.se hade gjort en så bra sammanfattning av deras första resa så jag snor hennes koncept;)

 

Dag 1

Åker bil från Borås till Stockholm. Förväntansfulla, glada, pirriga. På Arlanda käkar vi lite mat och checkar sedan in för att flyga vidare till St Petersburg. R har tidigare i veckan pratat med ett annat par som ska till barnhemmet samtidigt som oss. De ska även flyga med samma plan som oss från Stockholm. Vi försöker spana efter dem men ser inga som passar in på beskrivningen. När vi landar i St Petersburg blir vi uppmötta av en mycket trevlig kvinna som hjälper oss. Hon har även mött upp det andra paret, S och M. R och jag har bokat en hotellnatt på ett hotell precis jämte flygplatsen, vi blir körda dit. Tror klockan är ca 23.30 när vi kommer dit och vi ska bli hämtade 05.00 i lobbyn nästa morgon. Det blir en snabb dusch och sedan några timmars ganska orolig sömn men ändå skönt att få vila. Hotellet är jättefräscht. 

 

Dag 2

05.00 i hotellets lobby. Vi checkar ut och kvinnan från igår möter upp oss. Vi blir körda den korta biten till flygplatsen och hon hjälper oss också att checka in. Väldigt skönt att få så mycket hjälp då ingen på flygplatsen verkar prata speciellt bra engelska. När vi är incheckade går vi till ett café och käkar lite frukost. Kaffe och panini. S och M som tillbringat natten i VIP-loungen på flygplatsen kommer och gör oss sällskap. Jätteroligt att prata med ett annat par med samma funderingar och känslor som oss. Flygresan till Arkhangelsk går bra och vi landar kl 08.20. Flygplatsen är liten och bagagebandet är det skrangligaste jag någonsin sett. Åter igen blir vi uppmötta av chaufförer och tolk. Dimitry (BFA´s kontakt i RYssland?) ringer till en av chaufförerna och ber att få prata med R. Han undrar om vi vill ha ett hotellrum över dagen då vårt flyg inte går förrän sent på kvällen. Jo, det vill vi. Vi blir körda till hotellet. S och M som ska vidare med tåg på eftermiddagen ställer sina väskor i vårt rum sedan kör chaufförerna oss vidare till Ministeriet. Där ska vi hämta en inbjudan till barnhemmet som vi ska skriva under. I mina tankar är ministeriet någon slags pampig regeringsbyggnad men verkligheten är lite annorlunda. Det är mer en bakdörr i ett lägenhetsområde. Där inne sitter en rund och glad man som talar om att barnen väntar på oss. Vi får se en bild på barnen och sedan skriva under lite papper som vi ska ha med oss till barnhemmet. Nu kanske klockan är ca 09.30 och vi har en dag att slå ihjäl. VI promenerar i ett soligt Arkhangelsk tillsammans med S och M. Äter lunch på hotellet, handlar lite i ett supermarket och när S och M ska vidare till tåget så somnar R och jag gott på hotellrummet. 19.00 blir vi upphämtade igen för att ta oss till flygplatsen och vidare till Kotlas. På flygplatsen äter vi lite frukt och yoghurt som vi köpt tidigare på dagen. Flygresan går bra, planet är ganska litet och dånar ganska mycket men det tar oss mot vårt mål! Vi landar i ett mörkt och ganska kallt Kotlas. Väskorna tar man direkt ur planet och sedan går vi ut genom en stor järngrind. En ny tolk som möter oss, Anastacia. Hon kör oss till hotellet och säger att vi blir hämtade kl 09.00 nästa morgon. Vi har efter tips bett om att få bo i den nyare delen av hotellet. Rummet är ganska stort och är väl helt okej. Jag kan tycka att det inte är helt rent men jag är också lite petig och enligt R ganska löjlig när det kommer till sånt där;) Vi packar upp lite, lägger oss och somnar ganska så utmattade.

 

Dag 3

Går upp i god tid. Tänker ta en dusch. Det blir en kall sådan då det inte vill komma något varmvatten. Tack för torrschampo! Tar med oss mjukiskaninen och paketet med en traktor som vi köpt i Sverige och går ner till receptionen. Där väntar Anastacia. Vi har inte fått några tider eller information från BFA vad det gäller besöken på barnhemmet så nu är vi ganska pirriga. Ska vi få träffa Oliver? Vi visas in på kontoret på barnhemmet. Där finns ett bord med te och några stolar. Skrivbord och en stor bokhylla fylld med leksaker. Vi blir bjudna på te och en av barnskötarna försvinner ut ur rummet. Vi frågar Anastacia om hon ska hämta vårt barn. Ja, det ska hon. Herregud, det känns som att jag ska svimma. Klockan tickar. Anastacia småpratar med den andra barnskötaren som är kvar i rummet. Jag och R är som förstenade. Plötsligt hör vi små barnsteg utanför dörren och vi ser något blänka till i glasdörren på bokhyllan. Plötsligt står han där i dörröppningen. Vår underbare lille kille. R sätter sig på huk och Oliver springer rakt in i hans famn. Han är här! Vi blir lämnade ensamma i rummet och de stänger dörren om oss. Vi sätter oss på golvet. Oliver hämtar en röd boll från bokhyllan som han ger oss samtidigt som han säger "bahti", vi tar emot och ger tillbaka och han ger oss igen och sådär håller vi på en lång stund. Oliver är glad och nyfiken. Vi rullar boll och bygger med klossar och förundras över den lille kille. Han är lite snuvig så vi får snyta honom då och då. Efter ungefär en timme ska han gå, det är mat- och sovdags. Han vinkar till oss och ger oss "five"! Vi blir körda tillbaka till hotellet. Där sitter vi en stund och tittar på korten vi tagit med tårar i ögonen. Han är fantastisk. Vi går till et café tvärs över gatan som vi blivit tipsade om. Där dricker vi kaffe och äter en sallad som vi beställer genom att peka på ett annat pars tallrikar! Det här med språket är lite svårt;) Klockan 14 blir vi hämtade igen och körda till barnhemmet. Nu ska vi få träffa läkare och sedan få träffa Oliver igen. Samtalet med läkaren tar ungefär 1,5 timme, hon går noga igenom allt och Anastacia översätter så gott hon kan. Det är samma medicinska utredning som vi fått mailat till oss av BFA så det kommer inte fram så mycket nytt. Vi får reda på lite om hans biologiska mamma och så stäler vi så mycket frågor vi kan. Vad tycker han om att äta? Leka? Blöjor? Napp? Efter samtalet så kommer en barnskötare och säger att Olivers förkylning har blivit sämre och han har fått lite feber så de kan inte ta upp honom. Då blev vi såklart ledsna och oroliga, tänk om vi inte får träffa honom mer? Till på köpet har jag blivit vrålförkyld, jag som aldrig blir sjuk har lyckats dra på mig mitt livs värsta förkylning. Fickorna fulla med snytpapper, väskan full med nässpray och halstabletter och ett par alvedon i kroppen... Läkaren frågar hur jag mår. Jo, jag mår så bra säger jag. Livrädd för att min förkylning ska göra att vi inte får se honom mer. Åker tillbaka till hotellet. Äter en kycklingrätt på en restaurang, jättegod. Tar en te och äter pannkakor på cafét. Sedan stupar vi i säng. Vilka känslor som rusar runt i kroppen!

 

Dag 4

Fortsättning följer...

Det här är det mest fantastiska jag varit med om. Kan inte sluta le. Kan inte sluta titta på de tre bilderna vi fått. Han är fullkomligt underbar. Både R och jag går runt och ler. Kramas. Planerar. Namn. Barnrum. Leksaker. Vad verkligt allt blev. Vad livet helt plötsligt blev härligt! Värt att leva. Självklart är det en lång väg kvar. Men jag vill bara glädjas ett tag till. Innan det är dags att ta tag i alla papper, telefonsamtal, byråkrati. På tisdag ska vi ringa BFA. Sedan antar jag att nästa steg är ett första resedatum. Jag tror att www.elefantgraviditet.blogg.se får förbereda sig på många frågor från mig framöver:) Nu öppnar sig ju en helt ny värld. En värld för mig, R och vår lilla skatt.

Igår ringde det. Äntligen. Vi har fått barnbesked, vi ska bli föräldrar!! En liten kille väntar på oss. Han är alldeles, alldeles underbar! Finast i världen! Det bästa av allt - han ska bli vår!

 

Trodde aldrig att den här dagen skulle komma. Det har känts avlägset. Emellanåt ouppnåligt. Men det hände. Du finns älskade lille kille. Mamma och pappa väntar på dig. Längtar efter dig. Älskar dig redan. Finaste skatt.

På lördag åker vi ialla fall på semester. En veckas sol på Las Palmas. Yes! Har bokat sommarsemester också. Det verkar ju inte hända något på Rysslandsfronten. Och vi har redan lagt så många år på att bara vänta. Så nu vill vi leva vårt liv. Vi åker till Boracay, Fillipinerna, 3 veckor i juli. Det ryktas om paradisvita stränder... Kommer det efterlängtade BB-samtalet så får vi planera Rysslandsresorna bäst vi kan utefter vår semester. Borde inte vara omöjligt? Livet tar ju inte paus bara för att vi väntar på ett magiskt samtal. Tyvärr.

Nu är vi nog enda huset på gatan som inte har skottat. Men nu ska vi ge oss ut. Först skotta. Sen prommis. Hoppas det kan få mitt mosiga huvud att bli som nytt igen. Ikväll blir det nog pizza och film. Är nog vad vi orkar med innan en ny arbetsvecka drar igång. Kan nästa vecka vara veckan vi väntar på?

Nu ska jag ialla fall ta mig an den här dagen. Musik på. Städning. Matlagning. Promenad. Sedan trevlig sällskap. Och R kommer snart hem. Det är lördag för tusan!

Till helgen kommer kusin och K på middag och vin. Nästa helg blir det party med vänner. Lite skoj vågar vi planera in i alla fall på denna transportsträcka som aldrig tycks ta slut.

Nyår var mysig. Hotell. Spa. Bubbel. God mat. På tolvslaget kändes det som att något nytt tar vid. 2012 året då vi blir familj. Hoppas nu verkligen att det blir så. Att det går smidigt. Orkar inte med något krångel. Nu vill jag att det går snabbt.

På fredag blir det fest hos oss. Som en andra nyårsafton. Då med alla vänner. En trevlig trettonhelgs-tradition. En bra inledning på det förhoppningsvis alldeles fantastiska 2012.