lindaslangtan

Inte från vännen I. Men ännu en statusuppdatering. Ännu en mini. Ännu ett kärleksbarn. Ännu en gång hos någon annan. Aldrig hos mig. Bitter? Ja, som fan.

De kommer som ett slag i magen. Alla dessa statusuppdateringar. Lyckliga. Förväntansfulla. Och gravida. Som den mest självklara sak i världen. För alla utom för mig. Så känns det just nu. Bittert. Ledsamt. Ensamt. Sorgset. Vännen I ruvar just nu på ett fryst ägg. Klart jag hoppas för hennes skull. Men ännu en uppdaterad statusrad gör att jag dör en smula. En smula till. Så känns det idag. Och jag låter det få kännas.

Just nu målas det. Vitt, vitt, vitt. Fint blir det. Har ett härligt lov. Solsken. Härliga ljuvliga solsken. Känns som att livet återvänder. Blir ännu en vända till zonterapeuten. Mens idag. Såklart. Punktlig som en klocka. 1,5 år kvar sedan får vi skicka våra papper. Det känns som att målet kommer närmare. Zonterapi får det bli medan vi väntar. Åtminstone ett tag till.

Idag är det en solig dag. Inte ute men hos mig. Härligt. Bra dag. Goa elever. Kramar. Skratt. Samtal. Jobbat undan. Ett svettigt träningspass. En dusch. En puss. Ett glas vin. PÅSKLOV. Det är jag värd. Faktiskt.

Bättre idag. Lite ialla fall. Hatar att vara gnällig. Men ibland orkar inte ens jag. Idag har jag lyckats jobba undan en del. Lösa ett bråk och ett slagsmål. Däremellan haft det ganska trevligt. Tror att vi alla behöver påsklov. Både jag och eleverna. Är hur trött som helst. Förstår inte hur jag kunde boka mig på ett pass bodypump. Som börjar om en halvtimma. Skor. Träningsbyxor. Träningslinne. Vattenflaska. Jippi. Eller inte.

Oj, vad längesen jag skrev här. Inte riktigt tid. Inte riktigt lust. Men nu. Ett inlägg. Efter den här tuffa dagen. Dagen med ännu ett nationellt prov. Dagen med ännu ett utbrott från elev T. Dagen med budgetmöte. Dagen med tjafs på rasten. Dagen med otrevliga föräldrasamtal. Älskade jobb. Inte just idag. Men förhoppningsvis imorgon igen. Efter regn kommer sol. Idag är det ösregn hos mig.